Definitionsmässigt ligger 68 %, 95 % och 99,8 % av populationens värden inom respektive ±1, ±2 och ±3 SD vilket illustreras i Figur 18. De svenska tillväxtkurvorna använder sig av standarddeviationer och är uppbyggda med kurvlinjer som beskriver medelvärdet samt 1, 2 och 3 SD under och ovan medelvärdeslinjen. Andelen barn i populationen motsvarande de sju nivåerna-linjerna är statistiskt 0,13 %, 2,28 %, 15,87 %, 50,0 %, 84,13 %, 97,72 % samt 99,87 %. SD-linjerna är alltså också percentillinjer. I de flesta andra länder används kurvor som beskriver vissa fixa procentnivåer – så kallade ”percentilkurvor”. Vanligen använder man som lägsta percentilnivå 2,5 % och som högsta 97,5 % vilket alltså motsvarar ett ungefärligt område av ±2 SD[8].

Vikt och BMI är däremot inte normalfördelade mått, spridningen nedanför medelvärdet är snäv (man kan inte vara hur mager som helst) medan spridningen ovan medel är betydligt större för BMI-kurvan (se Figur 20). Därigenom blir vikt- och BMI-måtten kraftigt snedfördelade och deras respektive fördelningar lämpar sig egentligen inte att beskriva med SD. För de svenska tillväxtkurvorna som använder SD också för vikt och BMI har man försökt lösa problemet genom att matematiskt bearbeta bakgrundsmaterialet och därefter konstruera SD-nivåer. Avstånden mellan SD-linjerna, som egentligen borde vara enhetliga, blir därigenom mycket olika. För att visuellt kompensera för denna asymmetri på viktkurvan har Y-axeln (vikt i kg) gjorts icke linjär. Internationellt används vanligen percentilkurvor för vikt och BMI och med yttergränserna 3:e till 97:e percentilerna; någon gång med yttergränser 0,4: e till 99,6:e percentilerna.

---

[8] Den brittiska tillväxtkurvan (UK90) använder nio percentillinjer från 0,4 till 99,6 med ett inbördes avstånd mellan varje linje motsvarande 0,67 SDS. De två lägsta percentilerna är 0,4:e (-2,67 SDS) och 2,3:e (-2 SDS).

Manusförfattare:	Lars Hagenäs, docent, barnläkare, Astrid Lindgrens Barnsjukhus, Stockholm
Publicerad:	2012-02-09