Hög dosnoggrannhet viktigt för barn.

Vi i Barnläkarföreningens delförening för endokrinologi och diabetes är bekymrade över bristen på hjälpmedel som möjliggör tillräckligt noggrann dosering av insulin till barn med diabetes.

Enligt International Society for Pediatric and Adolescent Diabetes (ISPAD) guidelines (www.ispad.org) och enligt de svenska riktlinjerna för  vård av barn  med typ 1 diabetes rekommenderas en intensiv diabetesbehandling syftande till att uppnå en normaliserad glukosbalans, eller åtminstone så nära den friska människans glukosvärden som möjligt (http://endodiab.barnlakarforeningen.se/vardprogram/diabetes/). Syftet är att undvika högt blodoscker (hyperglykemi) vilket i sin tur leder till komplikationer till diabetessjukdomen. För att möjliggöra detta utan att öka risken för lågt blodsocker (hypoglykemier) vilket i förlängningen kan leda till medvetslöshet och kramper är det nödvändigt att kunna dosera insulin med mycket hög precision. Detta är också nödvändigt för att minska problemen med svängande blodsocker (hög glukosvariabilitet).

Unga barn har små kroppar och behöver därför små insulindoser. Detta ställer höga krav på dosnoggrannhet hos de hjälpmedel som används (Managing diabetes in preschool Children,  Sundberg et al 2017). Målet är att barn med diabetes ska ha ett blodsocker mellan fyra och åtta mmol/l. För att kunna uppnå detta krävs att även lätt förhöjda glukosvärden korrigeras med små doser insulin och att barnet får väl avvägda insulindoser med hög precision innan varje måltid.

Tio procent av barn med diabetes är yngre än sju år. Små barn med diabetes en mycket liten andel av den totala populationen personer med diabetes men de används ofta i marknadsföring av hjälpmedel för insulinbehandling trots att få hjälpmedel egentligen är anpassade till deras behov.

De flesta barn med diabetes i Sverige som har ett litet insulinbehov behandlas idag med insulin via insulinpump då detta är det insulindoseringssätt som ger bäst möjligheter att finjustera insulindoserna. Det är dock få pumpar som tillåter dosjusteringar i steg om  0,025 E/h vilket behövs för att göra rimliga dosjusteringar för en person med ett insulinbehov på t ex 0,1 E/h. För många småbarn är den begränsande faktorn vid insulinbehandling att de behöver extremt små insulindoser under vissa  delar av natten. I dessa fall är även doseringssteg om 0,025 E/h otympliga att hantera.

Ett antal barn med litet insulinbehov har insulinbehandling med penna. Dessutom behöver alla barn som har insulinbehandling med insulinpump ha tillgång till utrustning för injektionsbehandling (dvs insulinpennor med passande insulinampuller)  att använda som reservmetod vid problem med pumpbehandlingen. Båda dessa grupper av barn behöver en hög dosnoggrannhet på åtminstone 0,5 E från första halva enheten då många barn inte tar en större dos än så till vissa måltider och för att korrigera höga glukosvärden. I förlängningen önskar vi oss tillgång till insulinpennor med bättre precision än så, tex 0,1 E/dossteg.

Varje barn som har behandling med insulinpenna behöver ha två insulinpreparat, ett basinsulin och en direktverkande insulinanalog till måltiderna. För att minimera förväxlingsriskerna behöver pennorna för dessa preparat vara sinsemellan tydligt olika. Pennorna behöver också vara så utformade att de enkelt kan hanteras av ett barn (med vuxenstöd) och robusta nog att kunna användas i barnets vardag.

I enlighet med FNs barnkonvention är det viktigt att ta hänsyn till barns särskilda behov vid beslut om vilka hjälpmedel  som görs tillgängliga för vård och behandling av barn med diabetes.

För BLF´s delförening för endokrinologi och diabetes
Karin Åkesson, Frida Sundberg, Anna Olivecrona

Publicerad

2017-12-21 av

Uppdaterad

2018-01-12 14:54