Längdtrender

[Sekulära trender för längd, vikt och pubertetsutveckling – ett mått på förändringen av socioekonomiska förhållanden och nutrition]

Människans kroppslängd och kroppsliga mognadstempo påverkas starkt av den omgivande miljön och har i alla tider varit känsliga indikatorer för samhällens socioekonomiska status. Den genetiska längdpotentialen tycks däremot ha varit oförändrad under tusentals år. Arkeologiska fynd visar att den manliga längden hos bondebefolkningen på Gotland på 1360-talet var omkring 169 cm, en längd som rekryterna till armén uppnådde igen omkring år 1900.

I och med industrialismens genombrott i början på 1800-talet försämrades levnadsvillkoren för den befolkning som flyttade in till städerna. Längden i populationen minskade och t.ex. fabriksarbetande pojkar i 1830-talets Manchester hade en medellängd kortare än nutidens -2 SDS. Skiftande socioekonomiska förhållanden har således skapat positiva och negativa trender för längdtillväxt och pubertet. I takt med ökande välstånd har trenden vänt. I Holland ökade 18-åriga pojkars längd mellan 1860 och 1990 från 165 cm till 181 cm. I Väst-Tyskland ökade längden för nittonåriga pojkar från 174,0 till 179,8 cm mellan 1957 och 1993. Inom en population kan också längdskillnader existera mellan olika socioekonomiska grupper. I Sverige var ”studenter” på 1870-talet 173 cm, en längd som bakgrundsbefolkningen uppnådde först två generationer senare, på 1930-talet.

Figur 13. Exempel på sekulär trend för längd. Genomsnittslängd för rekryter i Italien födda mellan 1854 och 1962. Notera minskningen i längd för årgångarna 1896 till 1900. Från Hermanussen et al. 1995.

I de flesta Europeiska länder har vuxenlängden ökat de senaste 100 åren med i genomsnitt 1-2 cm per decenium. Ökningen har dock inte varit likartad i alla länder och den har stannat upp eller gått tillbaka under perioder av svält och krig. Ökningstakten har numera minskat och motsvarar cirka 3 mm per decenium i skandinaviska länderna men är fortfarande 3 cm per decenium i vissa syd- och östeuropeiska länder. Sekulär trend för längtillväxt är en flergenerationsprocess . För populationer som får förbättrade socioekonomiska förhållanden tar det flera generationer att uppnå sin genetiska potential.

I Holland visar de senaste populationsundersökningarna från 1997 respektive 2008 att den sekulära trenden har avstannat på en genomsnittslängd av 184 cm för män och 170,6 cm för kvinnor (van Buuren 2010). Anpassningen av längd till den genetiska potentialen hos en population som lever i gynnsamma betingelser sker långsamt under många generationer.

Trender för ålder för uppnående av vuxen slutlängd

Eftersom mognadstempot och ålder för pubertet är beroende av levnadsvillkoren har också åldern för uppnående av vuxen slutlängd förändrats. Som exempel har denna ålder för män i Norge förändrats från 29 år 1780 till 25 år 1860 och 20 år 1960. I Polen var längdökningen för män födda 1953 genomsnittligt 2-3 cm mellan 19-27 års ålder. I Sverige ökar den genomsnittliga längden upp till 20 års ålder för pojkar och 18 år för flickor även om den huvudsakliga slutlängden uppnås för pojkar vid 18 år och för flickor vid 16 å

Figur 14. Genomsnittlig längd per ålderskategori av flickor i Oslo 1920-1975. Man ser en uttalad trend i längdökning per ålderskategori mellan 1920 och 1940. Den medför dock inte en motsvarande stor ökning av längden vid 18 års ålder och innebär således till stor del en tempoförskjutning av tillväxten till yngre åldrar. En markerad minskning av längder sker under krigsårens undernutrition och psykosociala stress. Efter ockupationen syns en omedelbar catch-up och längden vid 18 års ålder är inte nämnbart påverkad. Längdförlusten för 8-10 års kohorterna 1942 har försvunnit i 18 årskohorterna 1950-52 (samma individer) (från Brundtland 1980).

Manusförfattare: Lars Hagenäs, docent, barnläkare, Astrid Lindgrens Barnsjukhus, Stockholm
Illustratör Carin Carlsson, illustratör, Ritbolaget, Malmö
Publicerad: 2012-05-15

access_time 2018-03-08 20:35:49

event Kalender