Sitthöjdsprocentkurvan

[Hur är tillväxtkurvorna gjorda]

Ett användbart mått för kroppsproportioner är sitthöjdens procentuella andel av totallängden – den ”relativa sitthöjden”. Den kan bestämmas även hos det lilla barnet och kan ibland ge en vägledning om en tillväxtavvikelse har konstitutionella, d.v.s. genetiska, orsaker eller om den beror på t.ex. hormonella, nutritionella, psykosociala eller inflammatoriska faktorer. Kortväxta individer med tillväxthormonbrist eller celiaki har som regel normala kroppsproportioner medan många genetiskt orsakade syndrom och kromosomavvikelser har avvikande proportioner beroende på disproportioneligt korta nedre extremiteter. En långvarig tillväxthämning orsakad av hypercortisolism ger tydligt ökad relativ sitthöjd. Om man misstänker genetisk bakgrund till en tillväxtavvikelse kan det vara värdefullt att också bestämma föräldrars och syskons längd och kroppsproportioner. Figur 12 visar sitthöjdsprocentkurvor från den holländska populationsundersökningen 1997 omfattade drygt 6.000 pojkar respektive flickor. Kurvorna visar medelvärdet samt spridningen ±3 SD. Som huvudregel följer ett barn sin relativa position i kurvan under uppväxten även om den för vissa kan förändras under puberteten fram till vuxen ålder.

Figur 12. Kroppsproportions- (sitthöjdsprocents) -kurva för flickor, medel ±3 SD (referensdata från Fredriks et al.). Genomsnittsindividen följer under uppväxten vanligen sin relativa placering i kurvan. Typiskt vid många syndrom inklusive skelettdysplasier är avvikande kroppsproportioner. Ofta är nedre extremiteterna disproportioneligt korta vilket skapar en hög relativ sitthöjd. Vid t.ex. Downs och Turners syndrom motsvarar den relativa sitthöjden ofta +2 SDS. Hormonrubbningar, t.ex. tillväxthormonbrist (GHD i figuren) ger däremot vanligen inte avvikande kroppsproportioner. Vid långvuxenhet är nedre extremiteterna ibland oproportioneligt långa vilket kan ge en placering såsom i figuren. LWD, Leri-Weill dyskondrosteos. Utveckling av relativ sitthöjd för en flicka med akondroplasi visas

Manusförfattare: Lars Hagenäs, docent, barnläkare, Astrid Lindgrens Barnsjukhus, Stockholm
Illustratör Carin Carlsson, illustratör, Ritbolaget, Malmö
Publicerad: 2012-02-09

access_time 2018-03-10 16:44:55

event Kalender