Förändringar av kroppsproportioner

Förändringar av kroppsproportioner under barndomen

Olika kroppsdelar har skilda tillväxtprogram med olika tempo för sin tillväxt vilket gör att barnets kroppsproportioner gradvis förändras under uppväxten. Det nyfödda barnet har jämfört med äldre barn och vuxna oproportionerligt stort huvud som har en initialt hög tillväxthastighet. Huvudomfånget är vid födelsen 35 cm vilket utgör cirka 60 % av huvudets vuxenstorlek. Redan vid ett års ålder har andelen ökat till 84 % och vid två års ålder till 88 %. Armar och ben ser oproportionerligt korta ut vid födelsen men växer snabbare än bålen vilket gör att kroppsproportionerna förändras. Övre kroppssegmentets (mätt som ”sitthöjd”) andel av hela längden minskar snabbt under den tidigaste barndomen (Figur 12) från cirka 69 % vid födelsen till 60 % och 55 % vid två respektive tre års ålder och därefter i långsammare takt. Vid pubertetsstarten utgör andelen cirka 51 % och trenden vänder då beroende på att ryggradens pubertetsspurt kommer senare. Armspannmåttet är lika med kroppslängden från cirka sju års ålder. Det kan därför användas i stället för längd för att bedöma tillväxten för t.ex. ortopediskt handikappade barn då det är svårt att mäta stående längd.

Figur 12. Kroppsproportions- (sitthöjdsprocents) -kurva för flickor, medel ±3 SD (referensdata från Fredriks et al.). Genomsnittsindividen följer under uppväxten vanligen sin relativa placering i kurvan. Typiskt vid många syndrom inklusive skelettdysplasier är avvikande kroppsproportioner. Ofta är nedre extremiteterna disproportioneligt korta vilket skapar en hög relativ sitthöjd. Vid t.ex. Downs och Turners syndrom motsvarar den relativa sitthöjden ofta +2 SDS. Hormonrubbningar, t.ex. tillväxthormonbrist (GHD i figuren) ger däremot vanligen inte avvikande kroppsproportioner. Vid långvuxenhet är nedre extremiteterna ibland oproportioneligt långa vilket kan ge en placering såsom i figuren. LWD, Leri-Weill dyskondrosteos. Utveckling av relativ sitthöjd för en flicka med akondroplasi visas. Det ojämna kurvförloppet illustrerar att sitthöjdsmätningar kan vara svåra att genomföra på ett standardiserat sätt snarare än verkliga svängningar i relativ sitthöjd.

Figur 12. Kroppsproportions- (sitthöjdsprocents) -kurva för pojkar. 

Tillbaka till Fokusområde — Tillväxt och kroppslig mognad

Manusförfattare: Lars Hagenäs, docent, barnläkare, Astrid Lindgrens Barnsjukhus, Stockholm
Illustratör Carin Carlsson, illustratör, Ritbolaget, Malmö
Publicerad: 2012-05-15

 

 


access_time 2018-03-07 15:46:55

event Kalender